Related Paintings of unknow artist :. | Still life floral, all kinds of reality flowers oil painting 266 | Junge Frau mit Klatschmohnbluten im Haar | Portrait of Sir George Delves with a Lady bearing a branch of Myrtle | European city landscape, street landsacpe, construction, frontstore, building and architecture. 121 | Portrait of Maria Anna Mozart |
Related Artists:
Gottlieb Schick
romanticism artist. German, 1776-1812 German painter. He trained at the H?he Karlsschule in Stuttgart (1795-7) under the classically-orientated painter Philipp Friedrich von Hetsch (1758-1839), a pupil of David. Schick also took private lessons (1797-8) with the sculptor Johann Heinrich von Dannecker. From 1799 to 1802 Schick studied in Paris under David, and he soon became one of David's favourite students. He made two unsuccessful attempts to win the Prix de Rome with compositions that derived from the style of David. However, greater independence is seen in his life-size painting Eve (1800; Cologne, Wallraf-Richartz-Mus.), a magnificent allegory of Beauty synthesizing a classically-orientated reinterpretation of ancient art and a proto-Romantic interpretation of biblical subject-matter, inspired by Milton's Paradise Lost. As Schick himself stated (letter to Dannecker, 10 July 1800), he had tried to emulate both the Medici Venus and the female figures of Raphael. In 1802, on a pension from Frederick II, Duke of Werttemburg, Schick moved to Rome and for almost a decade played a leading role in Roman artistic life. His friendship with Joseph Anton Koch led to mutual influence in the work of the two artists. Koch was indebted to Schick for invaluable hints on oil painting and for choice of subjects. For a fortnight in July 1805, Schick exhibited in the Pantheon his large oil painting The Sacrifice of Noah (2.50*3.27 m, 1804; Stuttgart, Staatsgal.). The work was inspired by Raphael's Old Testament frescoes in the Vatican Loggie; and it brought Schick enormous success. Despite financial hardship, Schick continued to work indefatigably, and without waiting for commissions, on a wide variety of projects. These included biblical and mythological subjects as well as portraits. Between 1806 and 1808 he completed his Apollo among the Shepherds (Stuttgart, Staatsgal.), a subject he had attempted while still in Paris and then again in Rome in 1805. The second Rome version had clearly gained through Schick's concentrated thought over a period of several years, and the result represented an avowal of faith both in the artist's own gifts and in German Classicism.
John H F Bacon
b. 1740, London, d. 1799, London
ulrika eleonora
Ulrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp. Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös. Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia. Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715. Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora). I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.